Just när Stilla Veckan skulle börja upprördes min själ.
Jag fick ett SMS från Sivs äldste son där han meddelade att kära lilla Siv drabbats av en massiv stroke sent natten innan och att hon nu befann sig på Helsingborgs lasarett.
Jag ringde till Siv på söndagskvällen vid 18-tiden och vi pratade om hur innerligt vi längtade till vår och värme,
vad vi skulle fixa till middag och hur det var med barnen. Alla hennes barn hade som vanligt ringt vilket gjorde henne så glad varenda dag!
Under veckan som följde ville jag ena stunden lyfta luren och höra hennes röst för att i nästa ögonblick önska att hon fick släppa taget.
Nu du Siv är du väl hos din Åke som du alltid har önskat!Vi ses men jag hoppas det dröjer ett tag, men vem vet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar